Hej,
Nu är låten klar. Rest heter den och det låter bra med en skön känsla i botten. Inspelad först hemma hos mig, sedan trummor hos Jonas därefter sång hos mig igen. Blir man någonsin klar? Jag börjar misströsta i den frågan men det är också det som allt handlar om egentligen. Vad är “färdig”? Om det inte finns skavanker eller små misstag går nog det mänskliga förlorat på vägen dit tror jag. Då blir det för datoriserat. Jag hör en sak en dag och en annan sak en annan dag även om det är samma inspelning. Det är konstigt tycker jag men så fungerar det för mig. Det är en del av spänningen med musik. En anekdot till är att plötsligt händer det bara, du sitter med gitarren i knät och spelar en harmoni som bara finns där. Toner kommer till dig utan att du tänker på hur du gör eller vad som kom innan och vad som ska komma efter. Det är magiska stunder av lycka även om de är kortvariga. Är det lycka? Jag vet inte, det kanske är mer en sann glädje som uppstår och att man känner sig delaktig i det stora hela, musiken, som är allestädes närvarande och du fastnar på en tråd som utvecklas till en harmoni. Därefter är det beroende på tekniken, vår egen spelteknik och utrustningens, hur det kommer att låta när man mixar ner låten till mp3 format.

/S